haganderlinnea

Så va den här helgen över..
och jag finner inte ord hur jag ska skriva, vill så
gärna förklara hur de kändes när dom bara tog kistan
och gick ut la dig i en grop i marken, vill så gärna förklara
hur de kändes att se din bror bära dig för att lägga dig i din vackra sömn,
jag vill förklara hur de kändes att släppa den där rosen med vår lapp på
: vi älskar dig, syns snart.. jag vill förklara hur de kändes att se din familj och alla vännerna..
hur benen bara gick emot bilen men jag inte ville gå där ifrån.. jag ska inte överdriva men
de kändes helt ärligt som om jag ville stoppa fingrarna i halsen..
man tappa luften. 



När en blomma bryts av i sin vackraste blom
då blir marken så trist och så fruktansvärt tom
men kanske ändå att det finns någonstans
en undangömd äng eller skreva
dit en blomma som brutits för tidigt
kan komma och fortsätta växa, dofta och leva
Inte kan man väl tro att det bara blir stoft
av en blomma som himlen gett färger och doft.
Kanske Den som har gjort den blomman en gång
kan låta Sin kärlek förklara
Kanske vill Han helt enkelt ha den tillbaks för
Han inte mer kan vara utan den bara

Begravningen