måndag

hem kommen från linköping.
jag kommer nog fixa matten, skönt !
nu regnar det... ska nog ut och basta med my och feffi
nu




Tvivel... om jag hade förmågan skulle jag dra ut din tvivel
klippa den i tusen bitar lägga den i en tunna och bränna upp den..




Det kallas tvivel, det där som stör
Det kallas för en klump i magen och ett konstigt humör
och jag ser hur du tänker på nåt
hur du längtar dig bort
som en fågel i bur
En obehaglig distans
en konstig känsla nånstans
Det känns tomt - eller hur?
Som ett kliande, svidande skavsår är den tomhet som kvarstår
när du somnar om natten, precis som jag
Kan du höra hur det låter i ditt vilsna skratt
Kan du känna hur det gnager i natt
Det kallas tvivel...
Här står livet i farstun, så nära inpå
men det är nåt som gnager ändå
Det kallas tvivel...



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0