delad lycka var dubbel lycka.

Jag brukade styra världen,
haven steg när jag gav ordet.
Nu på morgonen sover jag ensam..
sopar gatorna som jag en gång regerade.
jag brukade kasta tärningen.
känna rädslan i mina fienders ögon,
lyssnade på när gänget alltid sjöng
"nu är den gammla kungen död !
länge leve den nya ! "
en minut höll jag nyckeln och nästa
stängde väggarna in mig.. och jag upptäckte hur
mitt slott stog på pelare av salt och sand.
jag hör jerusalems klockor ringa och Roman Cavalry
körer sjunga "be my mirror, sword and sheild, mina missionärer
i ett främmande land "
av nån konstig anledning sen du gav dig av finns de aldrig
några ärliga ord.  Det var då jag styrde världen.

det var onda och vilda vindar som blåste
ner dörrar för att låta mig komma in. ljudet av
krossande fönster och dunkande trummor,
folk kunde inte tro vad jag skulle bli.
Revolutionärer vänta på att mitt huvud skulle serveras på silver fat..
men jag var bara en marionette docka på egna trådar..
och vem skulle aldrig vilja bli kung ?



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0